Metabola syndromet
Metabolt syndrom (MBO) betyder ett tillstånd där en person har samtidigt flera störningar i ämnesomsättningen som är skadliga för hälsan.
Vid metabolt syndrom har personen en störning i blodsockernivån, blodfetter och blodtryck samtidigt.
MBS kan vara symtomlöst i flera år. Det mest uppenbara tecknet på metabolt syndrom är bukfetma. Att själv mäta sitt midjemått är ett bra och användbart självtest.
Bukfetma
När man går upp i vikt är det främst ärftligheten som reglerar var överflödigt fett samlas på kroppen, inne i bukhålan eller någon annanstans. Därtill påverkas bukfetman av ens livsstil, så som matvanor, rökning, alkoholanvändning, träning och stress.
Vid bukfetma samlas övervikt mer än vanligt i mellankroppen. Största delen av det överflödiga fettet, visceralt fett, samlas inuti bukhålan, mellan tarmarna och de inre organen samt inuti levern.
Visceralt fett samlas vanligtvis hos överviktiga personer, men ibland kan även normalviktiga personer ha bukfetma.
Mängden visceralt fett, mäts i en Inbody-mätning.
Visceralt fett orsakar insulinresistens, det vill säga insulinets effekt i vävnaderna försvagas.
Vid insulinresistens försvagas förmågan hos muskler, lever och fettvävnader att ta emot glukos från blodomloppet. Insulinresistens ökar blodsockernivån och blodtryck. Dessutom aktiverar det blodets koaguleringssystem och ändrar förhållandet mellan fetter i blodet.
Dessa förändringar ökar särskilt risken för artärsjukdomar, njursvikt, blodproppar och giktattacker.
Patienter med metabolt syndrom har en ökad risk för artärsjukdom. Personer med metabolt syndrom löper 2–3 gånger högre risk för hjärt-kärlsjukdomar än friska personer. Risken för att insjukna i typ 2-diabetes är också betydligt högre än hos friska personer.
Därtill har depression och minnesstörningar visats vara ofta förknippade med MBO.
Vilka är kriterierna för metabolt syndrom?
Vid diagnostisering av metabolt syndrom används internationellt definierade kriterier:
- midjemått (rekommendation för män < 100 cm, kvinnor < 90 cm)
- triglycerider, dvs. blodets fetthalt (rekommendation ≤ 1,7 mmol/l)
- HDL, mängden s.k. bra kolesterol (rekommendation ≥ 1,0 mmol/l för män, ≥ 1,3 mmol/l för kvinnor)
- blodtryck (rekommendation under 130/85)
- fasteblodsocker (rekommendation < 5,6 mmol/l)
Om tre av de ovanstående villkoren uppfylls kallas tillståndet för metabolt syndrom.
Metabola syndromet kan exponera personen för olika sjukdomar som:
- hjärt-kärlsjukdomar,
- typ 2-diabetes och
- fettlever.
Hur behandlas metabolt syndrom?
Uppkomsten av metabolt syndrom påverkas av både livsstil och ärftlighet.
Ett bra behandlingsresultat kräver ett nära samarbete mellan läkare och patient.
Den primära behandlingen för bukfetma är bantning, då fettvävnad minskar mer i bukhålan än den under huden. Därtill minskar fettmängden effektivt från levern. En läkemedelsfri behandling bygger på att minska energiintaget till det faktiska behovet. Näringsrekommendationerna bör basera sig på medicinska forskningsbevis.
Ökad motionering spelar en viktig roll för behandlingens framgång.
Om läkemedelsfri behandling inte ger resultat kan en del av de metabola syndrombesvären behandlas med läkemedel. Läkemedelsbehandlingen är individuell och bygger på bra vård av delorsakerna till de metabola störningarna.
Under uppföljningsbesöken utvärderar man behandlingens verkan och hur kroppen fungerar för att optimera livskvaliteten och livslängden. Hos en del patienter kan läkemedelsbehandlingar reduceras, till och med avslutas helt och hållet, utan att risken för komplikationer av artärsjukdomar ökar. I sådana fall har patienterna kommit till insikt om betydelsen av en livsstilsförändring.