Järnbrist orsakar varierande symtom

Järnbrist är vanligt speciellt hos unga kvinnor

Järnbrist är vanligt. Man uppskattar att det i Finland finns ca. 400 000 personer som har järnbrist, varav endast en liten del lider av anemi, d.v.s. lågt hemoglobinvärde. Problemen med att upptäcka och behandla järnbrist orsakar i Finland kostnader upp till 100 miljoner euro per år.

Av kvinnor i fertil ålder uppskattas t.o.m. 11 – 33 % lida av järnbrist, på grund av graviditeter och menstruationsblödningar. Järnbrist hos män är betydligt mera sällsynt.

Diagnostisering av järnbrist är någotsånär lätt då hemoglobinvärdet har sjunkit, d.v.s. patienten har järnbristanemi.

Däremot är latent järnbrist svår att upptäcka eftersom järnförrådet kan minska till närmast en obefintlig nivå, utan att det finns antydningar av järnbrist i blodbilden. Det här gäller t.o.m. 40 – 60 % av patienterna. Hos dem uppstår misstanken om järnbrist på basen av symtom, som kan vara varierande och kan bl.a. påminna om symtomen för underfunktion av sköldkörteln. För en del av patienterna är symtomen invalidiserande och patienten kan vara oförmögen att klara av vardagliga sysslor, inte minst att arbeta.

Symtom för järnbrist

Konstaterande av järnbrist och undersökningar

Då man misstänker järnbrist tar man en blodbild och bestämmer ferritinnivån. En låg ferritinnivå är ett tecken på järnbrist. En ferritinhalt som är <30 µg/l hos en patient med symtom tyder på järnbrist, men en patient med järnbrist kan ha även betydligt högre ferritinnivå.

Rikliga menstruationsblödningar, flera graviditeter och blödningar i samband med förlossningar har en stark anknytning till järnbrist, varför man nödvändigtvis inte behöver tilläggsutredningar, förutom celiakiprov, efter att järnbrist konstaterats genom blodprov.

För övriga patienter, kvinnor som passerat övergångsåldern och män, är det skäl att undersöka orsaken till järnbrist. Det kan bl.a. bero på upprepade blodgivningar, celiaki, helicobakterieinfektion eller tarmblödning orsakat av värkmediciner. En ovanlig orsak till tarmblödning är god- och elakartade tumörer i tarmen. Även långvarig användning av syrablockare kan leda till järnbrist.

Barn kan ha ett klent järnförråd, om mamman lidit av järnbrist under graviditeten. Symtomen för järnbrist kan börja redan i tidig ålder hos barn, men i allmänhet börjar de då barnet träder in i puberteten. Då har många en tillväxtspurt och hos flickor börjar menstruationen.

Till att börja med försöker man uppskatta hur länge personen lidit av järnbrist, för om järnbristen varat i över 10 – 15 år kan den vara problematisk att korrigera.

Behandlingen av järnbrist tar tid och den bör följas upp

När man konstaterat järnbrist och orsakerna är kartlagda, bör patienten äta järnpreparat tillräckligt länge. För att korrigera järnförrådet hos en tillfrisknad anemipatient, bör patienten äta järnpreparat ca. 6 – 12 månader, då dosen är två ferrojärntabletter á 100 mg per dag. Med återkommande blodprov följer man upp effekten av behandlingen. Järnkurer på eget bevåg är det skäl att undvika, då de kan kopplas ihop med svårigheter och fördröjning av korrekt diagnos och ansamling av överflödigt järn. Ansamling av järn i kroppen är skadligt.

Preparat som innehåller järn kan orsaka magont, svullen mage, illamående, halsbränna, förstoppning eller diarré. Avföringen blir mörk eller svart och tänderna kan missfärgas. Reaktioner av överkänslighet är ändå sällsynta. Om man får besvär i mag- och tarmkanalen är det skäl att försöka byta preparat, för hur man tål preparaten är individuellt.
 
Hos en del patienter är magproblemen så starka att det inte gå att ta järnpreparat via munnen. I sådana fall är det möjligt att korrigera järnförrådet med att tillföra järn intravenöst.

Esa Soppi
MD, docent i inremedicin