Saara har också noggrant följt de kostdirektiv hon fått på Eira sjukhus dvs. ätit regelbundet små portioner. Hemma använder hon mattallrikar som är mindre än normalt. På så sätt ser det ut som om hon har en rejäl portion och känner sig nöjd.
”Vardagsmorgnarna äter jag fettfri yoghurt, bär och mysli och under veckosluten kokar jag gröt. Till lunch på jobbet äter jag soppa eller en matig sallad med fisk eller höna. På kvällen kan jag steka en omelett. De flesta kolhydraterna – såsom pasta och potatis – har jag lämnat nästan helt och hållet bort.”
JAG ÄR INTE LÄNGRE SUGEN PÅ CHOKLAD
Nypotatis tänker Saara ändå äta på sommaren med gott samvete. Eftersom Orbera-metoden inte förbjuder några maträtter, finns det inte oöverkomliga frestelser.
”Jag har ända sedan tonåren varit sugen på choklad. Jag nästan drömde om choklad. Nu är jag inte längre sugen på choklad, och det är en bra sak." För sju år sedan fick Saara många kilon bort med en diet på påssoppor, men ändå var hon sugen på choklad. Den dieten tillåter en inte att äta vad som helst och det gör en bara mera frestad.
”Orbera-metoden poängterar att det beror på personen själv vilka val hon gör. Ingenting är förbjudet, kunden ombeds att göra bättre val än tidigare. Andan är motiverande och positiv.”
Om Saara blir sugen på något sött kan hon äta två havrekex eller blanda en sked proteinpudding smaksatt med mynta i fettfri kvark. Det räcker.
”Den största utmaningen hade jag när mina systerbarn blev färdiga och kaffebordet dignade av läckerheter. Jag konstaterade att jag äter sallad och fisk och tillåter mig att äta lite sött. Jag har märkt att redan en liten bit sött kan tillfredsställa mitt godisbegär."
SIKTAR PÅ ATT GÅ NER ÄNNU TIO KILO
Saara säger att fast det är en fin prestation att få vikten ner från 110 kg till 87,5 kg har hon ännu en bit kvar till sin idealvikt.
”Jag hoppas på att få bort 4-5 kg till september. Men min värld går inte under även om det inte skulle lyckas. Det är viktigare att vikten inte börjar stiga. I fortsättningen vill jag ännu gå ner 10 kg, men när det sker kan jag inte säga.”
Saara vet att då man har en stor övervikt rasar kilona med rask takt. De sista 5 kg är de svåraste att få bort. Takten blir långsammare då kroppen vänjer sig vid mindre energitillgång.
Saara medger att hon är lite spänd inför framtiden, hur skall det gå då Orbera-ballongen är borttagen och inte längre ger en fyllnadskänsla. Känslan av att ha lyckats märks också av stödet hon fått av Eiras sjukskötare: hon har berömt Saara för att hon noggrant och motiverat följt givna direktiv.